Idag fann jag mig irrandes runt bland tomater, frysta laxfiléer och framfusiga gamla tanter i en stor ful byggnad som brukar kallas för willys. Ett äventyr av högsta klass vill jag säga.

Hur kommer det sig då att jag hamnade där? Jo så här var det. Imorse vaknade jag, steg upp och tänkte. Skööönt. Frukost sen slappa slappa slappa! Inte för att jag brukar vilja göra det men idag kändes det verkligen helt rätt. Men i köket låg lappen som brutalt skulle sticka hål på mina drömmar. Inhandlingslistan med stort I. Aj aj aj aj. Men det var bara att ge sig ut. Ut i bilen och off till limhamn och willys. Väl inne börjas det med att pantas flaskor. Och så klart så är pantmaskinen full. Lucky me! Men jag fick ändå ut tre kvitton à la 4 kr. Nu kan jag storshoppa, yiha!



Sådär i början gick det bra. Bara bra. Grönsakerna samlade i en hörna. Mejeriprodukterna samlade i en lång rad i kyldisken. Fint halva listan avbockad. Men. Frysvarorna. Inte frysvarorna. Jag blev helt lost dirket. Hittade inga kycklingfiléer, inga laxfiléer och inga wokgrönsaker. Det fanns säkert 6 låååånga frysdiskar. Illa. Efter många om och men så hitta jag dock allt (frågade personalen) och lyckades ta mig upp i hissen, ut till parkeringen, last in, köra hem, lasta ut och langa in i kylen och frysen. Men när jag tar fram mina fina fina fina inköpslista som är väldigt avbockad och tittar närmare så flinar en liten mening mot mig: "glöm inte att köpa lunch till dig själv".

Får väl bli mackor. Mums. Inte så farligt. Nu respekterar jag dock alla mammor som storhandlar. Respect to you!