Nu är vi tilbaka, efter en lång helg i den australiensiska bushen. Jag har mycket att berätta så var beredda för här kommer ett massivt inlägg om stränder, wombats, camping och 4-wheel driving.

2:a April -2010

Where to start, where to start. Jo Viktor och jag gick okristligt tidigt på morgonen. Närmare sagt halv sju. Vi hade blivit strikt tillsagda att ta tåget som gick fem i åtta från stationen och det tar ett tag för oss att gå, och sen skulle vi ju packa också. Men men, off we went. Och en timme senare så var vi framme i en liten förort som heter Revesby. Och vem bor inte där förutom Stephanie. Hon kom och hemtade oss bortkomna svenskar från stationen och körde hem oss till sig. Väl där så fick vi reda på varför vi var tvungna att åka så tidigt. Stephanie är nämligen lifeguard vid en ganska gömd strand som heter Era Beach och hon var tvungen att göra sin sista patrull där för året, ja hon och hennes kusin då. Så efter kanske en 20 minuter hos Steph så kom hennes kusin tutande fram till huset. J.D. var namnet och det var hans bil vi skulle använda. Så här fullpackad var den, 50 % våra saker och J.D:s saker och det andra Steph's. Kvinnor..



Vi kom i alla fall iväg, hoptryckta som vi var i en allt för lastad bil, och efter ungefär en halvtimmes drive på lite olika vägar så svängde vi av och körde in i The Royal National Park (tror den hette så) för att sedan parkera på en parkeringsplats mitt ute i skogen. Man var nämligen tvungen att gå ner för berget för att komma till stranden. Och vilken promenad då! Helt underbart att gå runt i de australiensiska skogarna och få känna på lantsidan lite. När vi hoppat över tillräckligt med rötter och sett ett lagom antal träd så öppnade skogen upp sig och vips så var vi i paradiset. Have a look. (lägger in en bild på Steph också)





Visst är utsikten bara helt underbar! Vi blev lite förbluffade över den vill jag säga. Sånt man bara ser i filmer. Efter vi tagit oss ner kom vi till en stor öppen plats med en massa små skjul överallt. Skjulen var tydligen historiska och byggdes under depressionen och man fick inte lov att riva ner dem nu så alla var bevarade precis som de var när de byggdes. Stephs hus var det äldsta av alla och hade byggts ngn gång mellan 1920-1930. Ser inte så mkt ut på bilden men det var riktigt mysigt inuti vill jag lova med en massa strandgrejor och annat kul. Tog dock inga bilder inuti, ursäkta för det.



Efter att vi lämnat lunchboxen i skjulet så drog vi ner till stranden. Gud vilken strand. Helt folktom och övergiven. Helt underbart! Liten som i Yngsjö fast med fem ggr så höga vågor. Viktor och jag hade tänkt surfa men vågorna var för höga och strömmen var för stark så vi avstod. Istället drog vi på upptäcktsfärd medan Steph och J.D. patrullerade. Vi klättrade upp på några klippor och hittade det här stället. Paradiset. Det säger jag, det var sjukt härligt att bara stå där och titta ut när vågorna slog mot klipporna. Vi goofade runt lite också som ni kanske ser.









Som ni ser hade vi ganska kul! Sen kom Steph och hämtade oss för att dra ner oss i vattnet där vi nästan drunknade. Nej jag skojjade bara. Men strömmen var väldigt stark så det var tur att vi stannade långt inne. Men även om vi hade blivit utdragna så hade vi haft ca. 4 lifeguards per skalle så vi hade nog klarat oss. Dom var ganska många som vaktade och det var typ inget folk så jobbet var ganska soft. Därför kunde vi dra iväg några för att visa oss klipporna på andra sidan. Fick göra lite smidig rockjumping (tur att inte du såg det mamma) och sen så var vi vid ännu ett underbart klippställe med extraordinär utsikt! Kolla själv! Steph blev nästan dränkt av den vågen som slår upp där :)







Det var riktigt härligt indeed. Sen klättrade vi upp till skjulet igen och begav oss upp till bilen. Jag kan ju säga som så att gången upp var inte lika rolig som den var ner. Svetten lackade och det var inte roligt att sätte sig svettig och sandig i en bil som stått i solen och blivit varm. Fy, men härdade blev vi. Sen körde vi i två timmar i streck innan vi svängde av mot vägen som skulle leda oss till campingen där Stephs familj och vänner var. Soft tänkte vi, tar väl högst tio minuter att komma dit från denna vägen. Men shi fick vi. 40 minuter tog det, 40 minuters körande mitt ute i ingenstans. Ingen täckning på mobilen och inget internet. Utelämnade till ödet helt enkelt. Men fram kom vi och vi fick skaka många händer innan vi kunde komma fram till vårt tält. Hela Stephs grannområde var där och alla ville se de svenska killarna! Campingen såg för övrigt ut som en helt svensk camping, ingen skillnad alls faktiskt. Jo, en skillnad. Djuren. Det första vi såg var en s.k. wombat. En söt liten krabat stort som ett litet vildsvin med utseende som en björn. Förlåt för förklaringen men kan verkligen inte bättre, fick inget foto av den tyvärr. men den var vänlig och det sprang runt en del i området, fick till och med klappat en! Well well, fram till tältet kom vi (som förövrigt var gigantiskt) och sen satte vi oss runt den härliga lägerelden för att dra igång festen. Kändes som valborgs mässoafton och vi träffade massor med trevliga människor.





Skönt att sova var det sen efter den långa dagen och kvällen.

3:e April - 2010

Dagen efter steg jag upp ganska tidigt för att gå ut och besöka toaletten. Klockan var sju på morgonen och jag var yravaken så jag kliver ur tältet en aning klumpigt och där ute står jag face to face med en wallabie (kängru fast lite mindre). Jag fattade ingenting och stod där ett bra tag innan tanken slig mig att jag kanske skulle ta ett foto. Fram med mobilkameran och snap, fotot var taget. Sen sprnag den iväg och jag gick nöjt till toaletten efter att ha sett min första kängru, förlåt, wallabie. Dagen som följde var ganska soft. Hände inte väldigt mkt förrän till kvällen, den fortsatte i alla fall med en utsökt frukost bestående av bacon och ägg och toast. Guud vad jag älskar bacon, snälla stephanies mamma kom och laga det till oss varje dag. Hennes föräldrar var supersnälla och bjöd oss på mat hela tiden. Men men, sen drog vi oss och titta lite på floden där några av australiensarna sajlade lite med bakåtvolter från en klippa. Ganska fränt! Men inte väldigt exalterande :)

Något som däremot var jäkligt kul och en riktigt once in a lifetime upplevelse var när vi skulle ut och åka 4-wheel driving. Det innebar en riktigt bumpy road och det avr något som alla aussies på landet gjorde. Så klart vi skulle få uppleva det! Så off we went i två bilar. Vi körde igenom skogen som var helt fantastisk. En blandning mellan avatar skogen på Pandora och den skogen som är med i Jurassic Park. Helt sinnessjuka vyer. Vi åkte längre och längre upp och när vi kommit ännu en bit på vägen så var det precis som vi var på savannen i lejonkungen. Riktigt härligt. Sen hände tragedin, eller tragedi och tragedi. Mer kul grej som blev lite av en pina för en del. I alla fall.

Vi körde på en liten off road track och framför oss körde en kille i en fyrhjulsdriven bil. Framför honom var en massiv vatten/lerpöl. Så vi stannade för att se hur djup den var. Det visade sig att den var ganska djup men den här kille Steve som hade bilen skulle visa sig på styva linan så han gasade på och hipp som happ så sat han fast i gyttjepölen med vatten upp till dörrarna. Ganska kul tyckte alla i början men när vi försökt fyra till fem ggr att få upp bilen och regnet började ösa ner och mörkret kom så var det inte så roligt längre. Och vi var inte precis en liten skara heller. 13 pers närmre sagt! Så vi som kommit i den andra bilen fick börja köra tillbaka efter hjälp. Så vi lämnade åtta blöta och gyttjiga pågar att vänta. Och sosm de fick vänta. När vi körde tillbaka insåg vi att det var en bit vi hade kört, vi hade kör i ca. 30-40 minuter ifrån lägret. Så när vi kom fram var det skynda skynda som gällde och papporna och ngra andra körde tillbaka för att hämta bilen och de andra. Vi däremot satte oss ner med Stephs familj och avnjöt en helt underbar påskmiddag med helgriljerad kalkon, kokta grönsaker, majskolvar och potatis och sås. Underbart. Sen Softade vi lite till musik och gick sen och la oss och sov djupt.

4:e April - 2010

Dagen efter vaknade vi och frågade genast killarna som vi länat bakom oss hur läget var. De hade inte kommit hem förrän klockan halv två (vi lämnade campingen klockan halv sex) och bilen som kört ner i gyttjan var tydligen så kraschad att de inte kunde köra hem den. Men de verkade inte så ledsna för det och det var inte viktor och jag heller, vi hade ju fått vara med om ett riktigt äventyr! Synd bara att jag inte tog med kameran dit för jag hade nog fått some pretty good pictures. Det var dock en annan tjej som tog med kamera så när hon poppat upp lite bilder på facebook ska jag lägga upp dem här så att ni får se hur läget var.

Vi avnjöt i alla fall en härlig frukost till med bacon, ägg och toast och sen så var det dags att säga hej då till alla. Vi tackade så mycket till Stephs föräldrar som så vänligt hade matat oss under hela vistelsen och sen sa vi hejdå till alla andra också. Här är lite folk och Stephs familj.





Efter en lång bilfärd hem så bjöd vi Steph på lunch på ett mysigt café och nu sitter vi här hemma igen. Många minnen och erfarenheter rikare. Riktigt glad att vi fick följa med. Det var en upplevese för livet. Hoppas er påsk har varit lika kul. Glad Påsk på er där hemma! Hoppas påskharen kommer med ngt fint! :)